1. Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.
2. Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades
3. och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska.
4. På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen.
5. Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.
6. Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken
7. och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden.
8. Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.