1. Jakob fortsatte sin färd och begav sig till kadmoneernas land.
2. Där fick han se en brunn ute på öppna fältet och tre fårhjordar som låg runt omkring den. Man brukade nämligen vattna hjordarna ur den brunnen. Över brunnsöppningen låg en stor sten;
3. först när alla hjordarna var samlade kunde man vältra undan stenen från brunnen och vattna fåren. Sedan lade man tillbaka stenen på dess plats över brunnsöppningen.
4. Jakob frågade dem: »Varifrån kommer ni, bröder?« De svarade: »Vi är från Harran.« —
5. »Då känner ni kanske Laban, Nachors son«, sade Jakob, och de svarade att de kände honom.
6. »Hur har han det?« frågade Jakob. »Bra«, svarade de. »Och där borta kommer hans dotter Rakel med fåren.«
7. Jakob fortsatte: »Solen står fortfarande högt på himlen, det är för tidigt att samla ihop boskapen. Vattna fåren och driv ut dem på bete igen!« —
8. »Nej«, sade de, »det kan vi inte göra förrän alla hjordarna är samlade och stenen vältrats undan från brunnen. Då vattnar vi fåren.«
9. Medan han ännu talade med dem kom Rakel med fåren, som hon brukade valla åt sin far.