1. Abraham var nu en mycket gammal man, och Herren hade välsignat honom på alla sätt.
2. En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde: »Lägg din hand mellan mina lår,
3. jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor,
4. utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.«
5. Tjänaren sade: »Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat?« —
6. »Nej«, svarade Abraham, »du får absolut inte föra honom tillbaka dit.
7. Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån.
8. Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.«
9. Då lade tjänaren sin hand mellan sin husbonde Abrahams lår och lovade honom detta med ed.
10. Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim.