17. Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: »Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta.
18. Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.«
19. Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.
20. Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt.
21. Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.
22. En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: »Gud är med dig i allt du gör.
23. Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.«
24. Abraham svarade: »Ja, jag skall svära den eden.«
25. Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn.
26. Avimelek sade: »Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.«
27. Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra.
28. Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan.
29. Då frågade Avimelek honom: »Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?«
30. Abraham svarade: »De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed bekräfta att det är jag som har grävt denna brunn.«
31. Därför fick den platsen namnet Beer Sheva, eftersom det var där de svor varandra en ed.
32. Så slöt de förbund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälhavare Pikol återvände till filisteernas land.
33. Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden.
34. Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.