14. Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken.
15. När vattnet i säcken tog slut lade hon barnet under en buske
16. och gick och satte sig ett stycke bort, på ett pilskotts avstånd. »Jag kan inte se på när han dör«, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt.
17. Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: »Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta.
18. Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.«
19. Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.
20. Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt.
21. Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.
22. En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: »Gud är med dig i allt du gör.
23. Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.«
24. Abraham svarade: »Ja, jag skall svära den eden.«
25. Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn.
26. Avimelek sade: »Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.«
27. Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra.