1. En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: »Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.«
2. Abram sade: »Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [---].«
3. Och han sade: »Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.«
4. Men Herrens ord till honom löd: »Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.«
5. Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.«
6. Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
7. Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.«
8. Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?«
9. Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!«
10. Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte.
11. Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem.
12. Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.