37. Hela hären samlades, och de gick upp till Sionberget.
38. Där fann de templet övergivet, altaret skändat och portarna nerbrända; på gårdarna växte riset som i en snårskog eller på en bergskulle, och prästernas sidokammare var nedrivna.
39. Då rev de sönder sina kläder och brast ut i höga klagorop; de strödde aska över sig
40. och föll ner med ansiktet mot marken. Och de blåste i signaltrumpeterna och ropade upp mot himlen.
41. Sedan befallde Judas en del av sina män att ta upp strid mot borgens besättning medan han renade templet.
42. Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen,
43. och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats.
44. De rådgjorde om vad de skulle göra med brännofferaltaret som hade blivit skändat
45. och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hedningarna hade vanhelgat det.De rev alltså ner altaret
46. och lade undan stenarna på en lämplig plats på tempelberget, där de skulle ligga tills det kom en profet som kunde ge anvisningar om dem.
47. Sedan tog de ohuggna stenar, som lagen föreskriver, och byggde ett nytt altare, likadant som det gamla.
48. Och de satte templet i stånd, även tempelhusets inre, och renade gårdarna.
49. De gjorde en ny uppsättning av heliga föremål och bar in lampstället, rökelsealtaret och bordet i tempelhuset.
50. Sedan brände de rökelse på altaret och tände lamporna på lampstället, så att de spred sitt sken i templet.
51. De lade fram bröd på bordet och hängde upp förhängena.När allt som de skulle göra var färdigt
52. steg de upp tidigt på morgonen — det var den tjugofemte dagen i den nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 —
53. och frambar offer enligt lagens föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret.
54. Vid den tid på året och på den dag då hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, lyror och cymbaler.