43. Då sade de till varandra: »Vi måste rädda vårt folk ur fördärvet och kämpa för vårt folk och för templet.«
44. Och alla samlades för att vara stridsberedda under åkallan och bön om nåd och barmhärtighet.
45. Jerusalem var som en obebodd öken.Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.Den heliga platsen var besudlad,och borgen hölls av främlingar;där var ett tillhåll för hedningar.All glädje var försvunnen från Jakob,lyra och flöjt hade tystnat.
46. De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, ty i Mispa hade Israel förr i tiden haft en böneplats.
47. Den dagen fastade de, och de svepte sig i säcktyg, strödde aska på huvudet och rev sönder sina kläder.
48. De öppnade skriftrullen med lagen för att få den vägledning som hedningarna sökte hos sina avgudabilder.
49. De lade fram prästernas ämbetsdräkter, gåvorna av den första skörden och tiondegåvorna och lät de nasirer som hade fullgjort sina löftesdagar ställa sig bredvid.
50. Och de ropade högt till himlen: »Vad skall vi göra med dessa män, och vart skall vi föra dem?
51. Din heliga plats är ju besudlad och skändad, och dina präster lever i sorg och förnedring.
52. Och nu har hedningarna förenat sig mot oss för att göra slut på oss; du vet vad de tänker göra med oss.
53. Hur skall vi kunna stå emot deras angrepp om inte du hjälper oss?«
54. Och de blåste i trumpeterna, och ropen skallade.