1. Simon fick höra att Tryfon hade samlat en stor här för att komma och ödelägga Judeen.
2. Och då han märkte hur förskrämt och ängsligt folket var for han till Jerusalem och samlade sina landsmän
3. för att inge dem mod. Han sade till dem: »Ni känner själva till allt det som jag och mina bröder och hela min fars familj har gjort för lagen och templet; ni vet vilka strider och svårigheter vi har utstått.
4. Så har också alla mina bröder dött för Israel, och jag är den ende som finns kvar.
5. Men aldrig någonsin skall det ske att jag sparar mitt liv i nödens stund — jag är ju inte förmer än mina bröder.
6. Nej, jag skall sannerligen kämpa för mitt folks rätt och för templet och för era hustrur och barn, ty alla hednafolken hatar oss och har gaddat sig samman för att utrota oss.«
7. Så snart folket hörde dessa ord tändes deras mod på nytt,
8. och de ropade högt till svar: »Du är vår anförare, så som Judas och din bror Jonatan var.