1. Simon fick höra att Tryfon hade samlat en stor här för att komma och ödelägga Judeen.
2. Och då han märkte hur förskrämt och ängsligt folket var for han till Jerusalem och samlade sina landsmän
3. för att inge dem mod. Han sade till dem: »Ni känner själva till allt det som jag och mina bröder och hela min fars familj har gjort för lagen och templet; ni vet vilka strider och svårigheter vi har utstått.
4. Så har också alla mina bröder dött för Israel, och jag är den ende som finns kvar.
5. Men aldrig någonsin skall det ske att jag sparar mitt liv i nödens stund — jag är ju inte förmer än mina bröder.
6. Nej, jag skall sannerligen kämpa för mitt folks rätt och för templet och för era hustrur och barn, ty alla hednafolken hatar oss och har gaddat sig samman för att utrota oss.«
7. Så snart folket hörde dessa ord tändes deras mod på nytt,
8. och de ropade högt till svar: »Du är vår anförare, så som Judas och din bror Jonatan var.
9. Fortsätt vår kamp, så skall vi göra allt vad du säger till oss!«
10. Då samlade Simon alla de vapenföra männen, och han lät snabbt fullborda Jerusalems murar, så att staden fick starkt skydd på alla sidor.
11. Han skickade också Jonatan, Absaloms son, i spetsen för en betydande här till Joppe. Jonatan lät utrymma staden och stannade kvar där.
12. Tryfon bröt upp från Ptolemais med en stor här för att invadera Judeen, och han förde Jonatan med sig som fånge.
13. Simon slog läger vid Hadid med slätten framför sig.
14. När Tryfon fick klart för sig att Simon hade efterträtt sin bror Jonatan och höll på att gå till anfall mot honom själv, skickade han budbärare till honom med följande meddelande:
15. »Det är för en skuld till statskassan vi håller din bror Jonatan fången, pengar som han är skyldig kungen för de ämbeten han har innehaft.
16. Skicka därför 100 talenter silver och lämna två av hans söner som gisslan, så att han inte gör uppror mot oss så snart han har sluppit loss. Då skall vi släppa honom.«
17. Simon insåg att detta inte var ärligt menat, men han lät ändå hämta pengarna och pojkarna för att inte väcka fiendskap mot sig bland folket,
18. som skulle kunna säga att Jonatan dött därför att han inte hade skickat pengarna och pojkarna.
19. Han skickade alltså Jonatans söner och de 100 talenterna, men Tryfon svek sitt ord och släppte inte Jonatan.