12. Då sade Salomo:»Solen har Herren fäst på himlen,själv har han valt att bo i töcknet.
13. Jag har byggt dig en furstlig boning,ett hus där du evigt skall trona.«
14. Kungen vände sig om och välsignade de församlade israeliterna, medan alla stod upp.
15. Han sade: »Prisad vare Herren, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat det som han med sin mun lovade min far David:
16. Alltsedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte bland Israels stammar utvalt någon stad för att i den bygga ett hus, där mitt namn skulle vara, och jag har inte utvalt någon man att vara furste över mitt folk Israel. Men nu har jag utvalt Jerusalem för att mitt namn skall vara där, och jag har utvalt David att härska över mitt folk Israel. —
17. Min far David hade föresatt sig att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn,
18. men Herren sade till honom: Din föresats att bygga ett hus åt mitt namn är god.
19. Men det skall inte bli du som bygger huset utan din son, den son som skall födas åt dig. Han skall bygga huset åt mitt namn. —
20. Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
21. Där inne har jag ställt i ordning en plats för arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egypten.«
22. Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen
23. och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar.
24. Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat.