35. Kampen var dock hela dagen så hård att kungen fick stå kvar i vagnen under striden mot arameerna, och på kvällen dog han. Blodet från hans sår rann ner i vagnen.
36. Vid solnedgången ljöd ropet genom hären: »Alle man hemåt, var och en till sin stad och sin gård!
37. Kungen är död.« De kom till Samaria, och där begravde de kungen.
38. När de sköljde ur vagnen i dammen i Samaria slickade hundarna kungens blod, och hororna tvättade sig i det. Så gick det som Herren hade sagt.
39. Achavs historia i övrigt, hans bedrifter, elfenbenshuset han byggde och alla städerna han befäste, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
40. Achav gick till vila hos sina fäder. Hans son Achasja blev kung efter honom.
41. Joshafat, Asas son, blev kung över Juda under Achavs fjärde regeringsår i Israel.
42. Han var trettiofem år då han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuva, dotter till Shilchi.
43. Joshafat följde helt i sin far Asas spår utan att vika av och gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
44. Ändå fick offerplatserna vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.
45. Joshafat höll fred med Israels kung.
46. Joshafats historia i övrigt, hans bedrifter och de krig han utkämpade, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar.
47. De kulttjänare som hade blivit kvar i landet från hans far Asas tid utrotades av Joshafat.
48. I Edom fanns ingen kung, utan där regerade en ståthållare.
49. Joshafat byggde Tarshish-skepp som skulle segla till Ofir efter guld, men någon färd blev aldrig av, ty skeppen förliste vid Esjon-Gever.