3. Men Navot svarade: »Herren förbjude att jag skulle låta dig få vad jag ärvt av mina fäder!«
4. Achav begav sig hem, dyster och förbittrad över att Navot från Jisreel hade svarat att han inte ville ge honom sitt fädernearv. Han lade sig på sängen med ansiktet bortvänt och ville inte äta.
5. Då kom hans hustru Isebel. »Vad är det som grämer dig«, frågade hon, »varför äter du ingenting?«
6. Achav svarade: »Jag har talat med Navot från Jisreel. Jag bad att få köpa hans vingård eller ge honom en annan i stället om han föredrog det. Men han sade: Du får inte min vingård!«
7. Då sade Isebel: »Nu får du visa vem som regerar i Israel! Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall se till att du får jisreeliten Navots vingård.«
8. Sedan skrev hon brev i Achavs namn, förseglade dem med hans sigill och skickade dem till de äldste och de förnämsta i den stad där Navot bodde.
9. I breven hade hon skrivit: »Utlys en fastehögtid, och låt Navot sitta främst bland folket.
10. Sätt två skrupelfria män mitt emot honom och låt dem vittna att han har smädat Gud och kungen. För sedan bort honom och stena honom till döds.«
11. De äldste och de förnämsta i staden där Navot bodde följde Isebels anvisningar och gjorde som det stod i hennes brev:
12. de utlyste en fastehögtid och lät Navot sitta främst bland folket.
13. De båda skrupelfria männen kom och satte sig mitt emot honom och vittnade inför folket: »Navot har smädat Gud och kungen.« Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds.
14. Och så sände man bud till Isebel: »Navot har stenats till döds.«