9. Låt honom nu få sitt straff, du är ju en klok man och förstår nog hur du skall behandla honom så att hans långa levnad får ett blodigt slut.«
10. David gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad.
11. I fyrtio år hade han varit kung över Israel, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.
12. Salomo efterträdde sin far David på tronen, och hans kungamakt var obestridd.
13. Adonia, Haggits son, uppsökte en dag Salomos mor Batseba. Hon frågade: »Vad för dig hit? Är allt väl?« — »Ja«, svarade han,
14. »men det är en sak jag vill tala med dig om.« — »Jag lyssnar«, sade Batseba,
15. och han fortsatte: »Som du vet tillkom kungadömet egentligen mig, och hela Israel väntade sig att jag skulle bli kung. Men makten gick ifrån mig och tillföll min bror, ty så hade Herren bestämt.
16. Nu har jag en enda bön, avvisa mig inte.« — »Låt höra«, sade Batseba,
17. och han fortsatte: »Tala med kung Salomo — dig avvisar han inte — och be honom att han ger mig Avishag från Shunem till hustru.« —
18. »Ja, jag skall tala med kungen om dig«, sade Batseba.
19. När Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt. Sedan satte han sig och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.