10. David gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad.
11. I fyrtio år hade han varit kung över Israel, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.
12. Salomo efterträdde sin far David på tronen, och hans kungamakt var obestridd.
13. Adonia, Haggits son, uppsökte en dag Salomos mor Batseba. Hon frågade: »Vad för dig hit? Är allt väl?« — »Ja«, svarade han,
14. »men det är en sak jag vill tala med dig om.« — »Jag lyssnar«, sade Batseba,
15. och han fortsatte: »Som du vet tillkom kungadömet egentligen mig, och hela Israel väntade sig att jag skulle bli kung. Men makten gick ifrån mig och tillföll min bror, ty så hade Herren bestämt.
16. Nu har jag en enda bön, avvisa mig inte.« — »Låt höra«, sade Batseba,
17. och han fortsatte: »Tala med kung Salomo — dig avvisar han inte — och be honom att han ger mig Avishag från Shunem till hustru.« —
18. »Ja, jag skall tala med kungen om dig«, sade Batseba.
19. När Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt. Sedan satte han sig och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.
20. »Jag har en enda liten bön till dig«, sade hon, »avvisa mig inte.« — »Säg vad du önskar, mor. Jag skall inte avvisa dig.«
21. Då sade Batseba: »Låt din bror Adonia få Avishag från Shunem till hustru.«
22. Salomo svarade: »Varför begär du bara Avishag åt Adonia? Varför inte också kungamakten — han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.«
23. Och kung Salomo svor vid Herren: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om inte denna begäran skall kosta Adonia livet.
24. Så sant Herren lever, han som har insatt mig till kung och gett mig min far Davids tron och som har upprättat åt mig det kungahus han utlovat, redan i dag skall Adonia dö.«
25. Kung Salomo skickade Benaja, Jojadas son, och lät honom hugga ner Adonia.
26. Till prästen Evjatar sade kungen: »Ge dig i väg till din egendom i Anatot. Du förtjänar döden, men nu kan jag inte döda dig, eftersom du har burit Herren Guds ark inför min far David och delat alla hans vedermödor.«
27. Så drev Salomo bort Evjatar från tjänsten som präst åt Herren. Därmed gick det ord i uppfyllelse som Herren hade uttalat i Shilo över Elis släkt.