9. Men Obadja svarade: »Vad har jag gjort för ont eftersom du vill lämna mig i händerna på Achav och låta honom döda mig?
10. Så sant Herren, din Gud, lever, det finns inte något folk eller rike där kungen inte har låtit söka efter dig. När man då har svarat att du inte fanns där har han låtit dessa riken och folk gå ed på att de inte har kunnat finna dig.
11. Och nu vill du att jag skall gå till kungen och säga: Elia är här.
12. Men så snart jag har gått härifrån kommer ju Herrens ande att föra bort dig, jag vet inte vart, och när jag sedan underrättar Achav och han inte finner dig, så dödar han mig. Ändå har jag dyrkat Herren alltifrån min ungdom.
13. Har man inte berättat för dig vad jag gjorde när Isebel ville ta livet av Herrens profeter, hur jag gömde hundra av dem, femtio och femtio, i två grottor och försåg dem med mat och dryck?
14. Och nu vill du att jag skall gå till kungen och säga: Elia är här. Han kommer att döda mig!«
15. Elia svarade: »Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar, redan i dag skall jag träda fram inför Achav.«
16. Obadja sökte upp Achav och underrättade honom, och Achav gick för att möta Elia.
17. När han fick se honom sade han: »Här är du alltså, du som drar olycka över Israel.«
18. Elia svarade: »Det är inte jag som drar olycka över Israel utan du och din fars ätt när ni överger Herrens bud och följer baalsgudarna.
19. Båda nu upp israeliterna och låt dem samlas hos mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra, alla dessa som får sitt underhåll av Isebel.«
20. Achav skickade bud runt hela Israel och lät samla profeterna på berget Karmel.
21. Där trädde Elia fram inför hela folket och sade: »Hur länge skall ni hålla på så här och inte veta vilket ben ni skall stå på? Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal.« Men de svarade inte ett ord.
22. Då sade Elia till dem: »Jag är den ende av Herrens profeter som är kvar, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio.
23. Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja den ena åt sig. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör jag i ordning och lägger på veden, utan att tända eld.
24. Sedan anropar ni er gud och jag anropar Herren; den som svarar med eld, han är Gud.« Folket sade ja till förslaget.
25. Då vände sig Elia till baalsprofeterna. »Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den«, sade han. »Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld.«
26. Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: »Baal, svara oss!« Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest.
27. Vid middagstiden hånade Elia dem. »Ropa högre!« sade han. »Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!«