4. När Isebel ville utrota Herrens profeter hade Obadja tagit sig an hundra av dem och gömt dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och dryck.
5. Nu befallde Achav honom att ge sig ut i landet till alla källor och bäckar. »Kanske kan vi finna bete nog att hålla hästar och mulor vid liv, så att vi inte förlorar några djur«, sade han.
6. Så delade de upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del: Achav tog en väg, Obadja en annan.
7. Under sin färd fick Obadja plötsligt se Elia komma emot sig. När han såg vem det var föll han ner med ansiktet mot marken och sade: »Är det verkligen du, min herre Elia?« —
8. »Ja, det är jag«, svarade Elia. »Gå och säg till din herre: Elia är här.«