25. Då vände sig Elia till baalsprofeterna. »Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den«, sade han. »Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld.«
26. Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: »Baal, svara oss!« Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest.
27. Vid middagstiden hånade Elia dem. »Ropa högre!« sade han. »Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!«
28. De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt.
29. Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.
30. Elia kallade nu till sig folket, och de samlades omkring honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare, som hade rivits ner.
31. Han tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, Jakob till vilken Herren sade: »Ditt namn skall vara Israel.«
32. Av stenarna byggde Elia ett altare åt Herren, och runt omkring altaret lät han gräva ett dike, djupt och brett som ett stort sädesmått.
33. Han staplade veden, styckade tjuren och lade den ovanpå veden.
34. Därefter sade han: »Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden.« Sedan sade han: »En gång till!« och därpå: »Ännu en gång!« och de gjorde som han sade.
35. Vattnet rann ner runt om altaret, och även diket fyllde han med vatten.
36. När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: »Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.
37. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.«
38. Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.
39. Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: »Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.«
40. Men Elia sade: »Grip Baals profeter, låt ingen enda komma undan!« När profeterna hade gripits lät Elia föra dem ner till Kishonbäcken och avliva dem där.