16. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
17. En tid därefter hände det att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk. Sjukdomen blev allt värre, och till slut upphörde han att andas.
18. Då sade hon till Elia: »Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.«
19. Han svarade henne: »Ge mig din son!« Så tog han pojken ur hennes famn och bar upp honom till rummet på taket, där han bodde, och lade honom på sin säng.
20. Han ropade till Herren: »Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?«
21. Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren: »Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.«
22. Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen.
23. Elia tog pojken och bar honom från takrummet ner i huset och lämnade honom till hans mor: »Se«, sade han, »din son lever!«
24. Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.«