5. Och altaret rämnade och askan spilldes ut — det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade kungjort.
6. Då vände sig kungen till gudsmannen. »Blidka Herren, din Gud«, ropade han, »och be för mig, så att jag kan dra tillbaka armen.« Gudsmannen blidkade Herren. Kungen kunde åter dra tillbaka sin arm, och den var som förut.
7. Då sade kungen till gudsmannen: »Kom med mig hem. Du skall få något att styrka dig med, och sedan skall jag ge dig en gåva.«
8. Men gudsmannen svarade: »Om du så gav mig hälften av allt du äger skulle jag inte följa med dig. Jag vill varken äta eller dricka någonting på denna plats,
9. ty Herren befallde mig att ingenting äta eller dricka och att inte återvända den väg jag kommit.«
10. Och så tog han en annan väg och återvände inte den väg han kommit till Betel.
11. I Betel bodde en gammal profet, och nu kom hans söner och talade om för honom allt vad gudsmannen hade gjort i Betel den dagen, och de berättade också för sin far vad mannen hade sagt till kungen.
12. »Vilken väg tog han?« frågade fadern, och sönerna visade honom åt vilket håll gudsmannen från Juda hade gått.
13. Fadern sade åt sina söner att sadla hans åsna. De gjorde så, och han satt upp
14. och följde efter gudsmannen. Han fann honom sittande under en terebint och frågade honom: »Är det du som är gudsmannen från Juda?« — »Ja, det är jag«, svarade den andre.
15. »Följ med mig hem och ät«, sade profeten.