16. När israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de:»Vad har vi för del i David?Vi har inget gemensamt med Jishajs son.Vänd hem, israeliter!Sköt ditt eget rike, David!«Därefter återvände israeliterna hem.
17. Men över de israeliter som bodde i Judas städer var Rehabeam kung.
18. När Rehabeam skickade fram Adoram, som förestod tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam måste rädda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
19. Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än i dag.
20. Vid budet att Jerobeam hade återvänt skickade israeliterna efter honom och kallade honom till folkförsamlingen, där de gjorde honom till kung över Israel. Endast Judas stam höll fast vid Davids ätt.
21. När Rehabeam kom tillbaka till Jerusalem bådade han upp hela Judas och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, som skulle strida mot Israel och återföra kungadömet till Salomos son Rehabeam.
22. Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja:
23. »Säg till kungen av Juda, Rehabeam, Salomos son, och till alla judeer och benjaminiter och folket i övrigt:
24. Så säger Herren: Ni skall inte dra ut och strida mot era bröder israeliterna. Vänd tillbaka, var och en till sitt, ty det som har skett är mitt verk.« De lyssnade till Herrens ord och vände tillbaka så som Herren hade sagt.
25. Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Därifrån flyttade han till Penuel och befäste den staden.
26. Men inom sig tänkte han: »Som det nu är kommer kungamakten att gå tillbaka till Davids ätt.
27. Om folket fortsätter att söka sig upp till Jerusalem för att offra i Herrens hus kommer de åter att vända sina blickar mot sin herre Rehabeam, kungen av Juda. Mig dräper de, och sedan går de tillbaka till kung Rehabeam.«
28. Jerobeam höll rådslag och lät sedan göra två tjurkalvar av guld och sade till folket: »Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.«
29. Den ena tjurkalven ställde han upp i Betel. Den andra fick sin plats i Dan.