17. Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det.
18. Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er,
19. men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.
20. Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet.
21. I lagen står det: Genom människor med andra språk och främmande tungomål skall jag tala till detta folk, men ändå skall de inte lyssna till mig, säger Herren.
22. Därför blir tungotalet ett tecken för de otroende, inte för de troende, medan det profetiska talet blir ett tecken för de troende och inte för de otroende.
23. Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: »Ni är galna.«
24. Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla,
25. och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: »Hos er finns verkligen Gud.«
26. Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp.
27. Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka.
28. Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.
29. Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.
30. Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta.
31. Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran.