12. När jag skickar tillbaka honom till dig är det som om det vore en del av mig själv.
13. Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull.
14. Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra; det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.
15. Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid,
16. inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som kristen.
17. Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag.
18. Har han vållat dig skada eller är han skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning.
19. Jag, Paulus, skriver här med egen hand: jag skall betala. Och jag vill inte säga vad du är skyldig mig: dig själv.
20. Ja, min broder, låt nu mig få nytta av dig, som medkristen. För Kristi skull: gör mig lättad och glad.
21. Jag skriver detta i förlitan på att du kommer att lyda, och jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.
22. En sak till: ordna ett rum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni tack vare era böner skall få glädjen att se mig.
23. Epafras, som också är fånge här för Kristi Jesu skull, hälsar till dig,
24. liksom också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.