1. Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar
2. och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: »Vem kan hålla stånd mot anakiterna?«
3. Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.
4. När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig.
5. Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
6. Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.
7. Glöm aldrig, minns hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede! Ända från den dag du drog ut ur Egypten tills ni kom hit har ni varit trotsiga mot Herren.
8. Vid Horeb väckte ni Herrens vrede. Han blev så förbittrad på er att han var beredd att utplåna er.
9. När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna som bekräftade förbundet Herren slöt med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka.
10. Herren gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord han uttalade när ni var församlade vid berget och Herren talade till er ur elden.
11. Efter fyrtio dagar och fyrtio nätter gav Herren mig de två stentavlorna, förbundstavlorna.
12. Och Herren sade till mig: »Skynda dig ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig ett gjutet beläte.«