5. Med tiden sveks han av sina barn,ett falskt och bakslugt släkte.
6. Är det så du lönar Herren,du vettlösa, dåraktiga folk?Är han inte din fader och skapare,han som gjorde dig, som formade dig?
7. Tänk på svunna tider,framfarna släktens år.Fråga din far, han kan berätta,de gamla, de vet att förklara.
8. När den Högste gav land åt folkenoch skilde dem från varandra,när han fördelade deras områdenefter gudasönernas antal,
9. då blev Jakob Herrens andel,Israel hans arv och egendom.
10. Han fann honom i öknen,i den ödsliga, ylande ödemarken.Han gav honom värn och vård,skyddade honom som sin ögonsten.
11. Som en örn lockar ungarna ur redetoch sedan svävar över dem,så bredde han ut sina vingaroch bar honom på sin rygg.
12. Herren ensam visade vägen,ingen annan, främmande gud.
13. Han förde honom fram över landets höjderoch lät honom äta av åkerns gröda,mättade honom med honung från bergen,olja från flinthårda klippan,
14. grädde från korna, mjölk från fåren,fett från lammen,baggar och bockar från Bashanoch det allra finaste vete.Druvans blod blev ditt vin.Jakob åt och blev mätt.
15. Men när Jeshurun blev fet slog han bakut —du blev fet, du blev tjock och stinn.Han övergav Gud, sin skapare,förkastade sin räddande klippa.
16. De retade hans svartsjuka med främmande gudar,de väckte hans vrede med vidrigheter.
17. De offrade åt demoner som inte är gudar,åt gudar som var okända för dem,nya gudar som nyss hade kommit,obekanta för era fäder.
18. Klippan, ditt ursprung, försummade du,du glömde den Gud som gav dig liv.
19. I vrede över vad han sågförkastade Herren sina söner och döttrar.