37. Då frågar han: »Var är deras gudar,klippan som var deras tillflykt,
38. de som åt fettet vid deras slaktofferoch drack vinet vid deras dryckesoffer?Må de gripa in och hjälpa er,låt dem ge er skydd!
39. Vet att jag är Gud,jag och ingen annan.Det är jag som ger död och liv,jag som sårar och läker,ingen kan rycka något ur min hand.
40. Jag lyfter handen mot himlenoch säger: Så sant jag lever i evighet
41. skall jag vässa mitt blixtrande svärdoch gripa mitt koger.Jag skall hämnas på mina fienderoch straffa alla som hatar mig.
42. Mina pilar skall berusas av blod,av blod från fallna och fångar,mitt svärd skall äta köttetav fiendens trotsiga ledare.«
43. Så jubla, du himmel, med hans folk,och hylla honom, alla gudar,ty han hämnar sina söners blod,han tar hämnd på sina fienderoch straffar sina motståndare.Han renar landet åt sitt folk.
44. Tillsammans med Hosea, Nuns son, ställde sig Mose inför folket och framförde hela denna sång.
45. När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel
46. sade han till folket: »Alla de varningsord som jag nu har gett er skall ni lägga på hjärtat, så att ni kan lära era barn att troget följa allt som står i denna lag.
47. Det är inga tomma ord, det gäller livet för er. Om ni följer dessa ord får ni leva länge i det land som ni tar i besittning när ni går över Jordan.«
48. Samma dag talade Herren till Mose:
49. »Gå upp i Avarimbergen här, till berget Nebo, som ligger i Moab mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans land, som jag skall göra till israeliternas egendom.