8. Herre, ge försoning åt ditt folk Israel, som du har befriat. Låt ingen skuld för oskyldigt blod belasta ditt folk Israel.« Så får de försoning för blodskulden.
9. Du skall utplåna skulden för oskyldigt blod, du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.
10. När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar,
11. får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med.
12. Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar
13. och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru.
14. Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.
15. Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och båda föder honom söner, både den han älskar och den han inte älskar, och hans förstfödde är son till den han inte älskar,
16. får han inte vid fördelningen av arvet låta sonen till den han älskar få förstfödslorätten på bekostnad av sonen till den han inte älskar, den förstfödde.
17. Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom tillkommer förstfödslorätten.