32. Trots detta litade ni inte på Herren, er Gud,
33. som gick före er på vägen och valde ut era lägerplatser, om natten i en eld för att lysa upp er väg, om dagen i ett moln.«
34. När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed:
35. »Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder,
36. ingen utom Kalev, Jefunnes son — han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.«
37. Även på mig vredgades Herren för er skull. »Inte heller du skall få komma dit«, sade han.
38. »Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom.
39. Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era söner som ännu inte lärt sig skilja på gott och ont, de skall få komma dit. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning.
40. Själva måste ni nu bryta upp och gå tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet.«
41. Ni svarade mig: »Vi har syndat mot Herren. Nu skall vi dra ut i strid, så som Herren, vår Gud, har befallt oss.« Ni väpnade er allihop och ville utan betänkande ge er upp i bergen.
42. Men Herren befallde mig att säga till er: »Ni skall inte gå dit upp och inlåta er i strid, ty ni har inte mig med er, och då kommer ni att bli slagna av era fiender.«
43. Jag sade detta till er, men ni lyssnade inte utan trotsade Herrens befallning. Fyllda av övermod gick ni upp i bergen.
44. Amoreerna som bodde där ryckte ut mot er. Som en bisvärm förföljde de er, de krossade er i Seir och drev er ända till Horma.
45. När ni kom tillbaka grät ni inför Herren, men han lyssnade inte och vägrade höra på er.
46. Därför stannade ni i Kadesh så länge som ni gjorde.