23. Jag fann förslaget gott och utsåg bland er tolv män, en från varje stam.
24. De begav sig upp i bergen, kom till Druvdalen och spanade där.
25. De tog med sig några av landets frukter ner till oss och rapporterade att det var ett rikt land som Herren, vår Gud, ville ge oss.
26. Men ni ville inte gå dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning
27. och satt i era tält och knotade: »Herren hatar oss, och därför har han fört oss ut ur Egypten för att prisge oss åt amoreerna och göra slut på oss.
28. Vart är det vi skall gå? Våra bröder har gjort oss modlösa med sitt tal om ett folk som är större och talrikare än vi och om stora städer med skyhöga murar. Till och med anakiter fick spanarna se där borta.«
29. Jag sade till er: »Låt er inte skrämmas, var inte rädda för dem!
30. Herren, er Gud, går framför er och strider för er, som ni själva såg honom göra i Egypten.
31. Och i öknen fick du erfara att Herren, din Gud, bar dig som en man bär sin son, hela den väg som ni har vandrat för att komma hit.
32. Trots detta litade ni inte på Herren, er Gud,
33. som gick före er på vägen och valde ut era lägerplatser, om natten i en eld för att lysa upp er väg, om dagen i ett moln.«
34. När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed:
35. »Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder,
36. ingen utom Kalev, Jefunnes son — han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.«
37. Även på mig vredgades Herren för er skull. »Inte heller du skall få komma dit«, sade han.
38. »Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom.
39. Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era söner som ännu inte lärt sig skilja på gott och ont, de skall få komma dit. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning.
40. Själva måste ni nu bryta upp och gå tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet.«
41. Ni svarade mig: »Vi har syndat mot Herren. Nu skall vi dra ut i strid, så som Herren, vår Gud, har befallt oss.« Ni väpnade er allihop och ville utan betänkande ge er upp i bergen.
42. Men Herren befallde mig att säga till er: »Ni skall inte gå dit upp och inlåta er i strid, ty ni har inte mig med er, och då kommer ni att bli slagna av era fiender.«
43. Jag sade detta till er, men ni lyssnade inte utan trotsade Herrens befallning. Fyllda av övermod gick ni upp i bergen.