28. och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: »Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?« Herren svarade: »Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld.«
29. Israeliterna lade folk i bakhåll runt Giva,
30. och den tredje dagen drog de ut mot benjaminiterna. Liksom de tidigare gångerna ställde de upp sig utanför Giva.
31. Benjaminiterna ryckte ut mot hären men lockades att dra sig bort från staden. Liksom tidigare högg de till en början ner en del av hären på vägarna som löpte över fälten, den ena till Betel och den andra till Givon. Ett trettiotal israeliter stupade.
32. Benjaminiterna sade: »Vi har slagit dem den här gången också.« Men israeliterna sade: »Låt oss fly, så att vi lockar dem bort från staden och ut på vägarna.«
33. Och israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar, medan de som låg i bakhåll strömmade fram ur sina gömställen väster om Giva.
34. Det var 10 000 elitsoldater från hela Israel som ryckte fram mot Giva, och striden blev hård. Benjaminiterna förstod inte att olyckan var över dem.
35. Herren lät Benjamin lida nederlag mot Israel, och denna dag nedgjorde israeliterna 25 100 benjaminiter, alla väpnade män.
36. Då insåg benjaminiterna att de var slagna.Israeliterna vek undan för Benjamin, eftersom de litade på sitt bakhåll vid Giva.
37. De som legat i bakhåll gjorde en snabb attack mot Giva, de föll in i staden och högg ner folket.
38. Israeliterna hade kommit överens med bakhållsstyrkan att den skulle låta rök stiga upp från staden som en signal.
39. När israeliterna gjorde helt om i striden högg benjaminiterna till en början ner ett trettiotal av dem. »Vi har slagit dem nu som i den förra striden«, sade de.
40. Men signalen, en rökpelare, började höja sig över staden, och när benjaminiterna vände sig om såg de hela staden stå i lågor.
41. Nu gjorde israeliterna helt om igen, och benjaminiterna greps av skräck, de förstod att olyckan kommit över dem.
42. De tog till flykten för israeliterna i riktning mot öknen. Men de undkom ändå inte striden, för nu var männen som varit i staden där och nedgjorde dem.