10. Men mannen ville inte stanna över natten utan bröt upp. Han kom till en plats i höjd med Jevus, dvs. Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans bihustru var med honom.
11. De befann sig nära Jevus, och det började bli sent. Då sade tjänaren till sin husbonde: »Låt oss stanna i jevuseerstaden här och övernatta.«
12. Men husbonden svarade: »Nej, vi skall inte stanna i en främmande stad, där folket inte är israeliter. Vi fortsätter till Giva.«
13. Han sade till sin tjänare: »Vi hinner fram till någon annan plats, vi kan stanna över natten i Giva eller Rama.«
14. De fortsatte, och i solnedgången var de i närheten av Giva i Benjamin,
15. och de stannade där för att övernatta i Giva. När mannen kommit in i staden slog han sig ner på torget, men ingen erbjöd dem husrum för natten.
16. En gammal man var på väg hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i Giva; folket där var benjaminiter.
17. Den gamle fick se den resande där på torget och frågade: »Vart skall du, och var kommer du ifrån?«
18. Mannen svarade: »Vi är på väg från Betlehem i Juda och skall långt upp i Efraims bergsbygd. Jag bor där men har varit på resa ända till Betlehem i Juda. Nu är jag på hemväg, men ingen vill ge mig husrum.
19. Jag har halm och foder till åsnorna, herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver.« —
20. »Du är välkommen«, sade den gamle, »låt mig stå för allt du behöver. Här på torget får du i alla fall inte stanna över natten.«
21. Han tog honom med sig hem och fodrade åsnorna. Och de tvättade fötterna, och de åt och drack.
22. Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle som ägde huset: »Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom.«
23. Värden gick ut till dem och sade: »Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd.