6. Prästen svarade dem: »Ni kan lugnt gå, ert uppdrag har Herrens stöd.«
7. De fem männen fortsatte sin färd och kom till Lajish. De såg att folket där levde i trygghet, som sidonierna. De hade det lugnt och tryggt och led inte brist på något av livets goda. De bodde långt från sidonierna och hade inget med andra människor att skaffa.
8. När männen kom tillbaka till Sora och Eshtaol frågade deras landsmän vad de hade att rapportera,
9. och de sade: »Låt oss gå till anfall! Vi har sett landet, det är mycket rikt. Vad väntar ni på? Tveka inte att dra ut och erövra det.
10. När ni kommer dit skall ni finna ett folk som lever i trygghet och ett land där det är gott om plats. Gud har gett det i ert våld. Det är en bygd som inte lider brist på något av livets goda.«
11. Sexhundra beväpnade män av danitisk släkt bröt upp från Sora och Eshtaol.
12. Under vägen slog de läger vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallas denna plats än i dag för Dans läger. Den ligger bortom Kirjat-Jearim.
13. Därifrån fortsatte de mot Efraims bergsbygd och kom fram till Mikas hus.
14. De fem som varit och spionerat i landet sade till sina landsmän: »Vet ni, i de här husen finns efod och husgudar och en snidad och gjuten gudabild! Då förstår ni vad ni skall göra?«
15. De gick dit och kom fram till den unge levitens hus, Mikas hus, och hälsade på honom.
16. De sexhundra beväpnade daniterna ställde sig vid ingången,
17. medan de fem män som varit och spionerat i landet gick in och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. Prästen stod vid ingången, han och de sexhundra beväpnade männen.
18. De fem gick in i Mikas hus och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. »Vad tar ni er till?« sade prästen.
19. De svarade: »Tyst, inga invändningar! Följ med oss och bli vår fader och präst. Är det bättre att vara präst hos en enda man än att vara det åt en stam och släkt i Israel?«
20. Prästen blev förtjust och tog efod, husgudar och gudabild och följde med folket.
21. De fortsatte sin väg med kvinnor och barn, boskap och dyrbarheter längst fram.
22. Daniterna hade redan hunnit ett gott stycke från Mikas hus när ett uppbåd av grannar till Mika kom ifatt dem.
23. De ropade till daniterna, som vände sig om och sade till Mika: »Vad är det fråga om? Varför kommer du med ett sådant uppbåd?«