19. Ty vi litar inte till våra fäders eller våra kungars rättfärdighet när vi kommer inför dig med vår bön om barmhärtighet, Herre, vår Gud.
20. Du har ju släppt loss din glödande vrede mot oss, alldeles som du förutsade genom dina tjänare profeterna:
21. Så säger Herren: Böj era nackar och tjäna den babyloniske kungen, så skall ni få bli kvar i det land som jag har gett åt era fäder.
22. Men om ni vägrar lyssna till Herrens röst och inte tjänar den babyloniske kungen,
23. då skall jag tysta alla skratt och glada rop, brudgummens och brudens röster, i Judas städer och på Jerusalems gator, och hela landet skall ligga öde och obebott.
24. Vi lyssnade inte till din röst och tjänade inte den babyloniske kungen. Då lät du de ord besannas som du hade uttalat genom dina tjänare profeterna: våra kungars ben och våra fäders ben kastades ut ur gravarna —
25. de ligger på marken i dagens hetta och nattens frost. Folket dog genom svåra lidanden, genom svält och svärd och pest,
26. och ditt hus, över vilket ditt namn har utropats, lät du bli sådant det är i dag, på grund av ondskan i Israel och Juda.
27. Och ändå, Herre, vår Gud, har du visat oss all din mildhet och stora barmhärtighet,
28. så som du sade genom din tjänare Mose den gången du befallde honom att skriva ner din lag åt israeliterna:
29. Om ni inte lyssnar till min röst, då skall sannerligen denna stora och bullrande folkhop smälta ihop till en liten skara bland de folk dit jag skall fördriva dem.
30. Jag vet att de inte kommer att lyssna till mig, eftersom de är ett styvnackat folk. Men under förvisningen skall de besinna sig,
31. och de skall inse att jag är Herren, deras Gud. Jag skall ge dem hjärtan och öron som lyssnar,
32. och de skall lovsjunga mig i förvisningen och tänka på mitt namn,