31. och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32. Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick
33. har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag.
34. Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David.
35. Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen.
36. David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen.
37. Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse.
38-39. Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag.
40. Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in:
41. Se, föraktare, häpna och förintas: jag utför en gärning i era dagar, en gärning som ni inte kommer att tro på när den berättas för er.«
42. När de gick ut bad man dem att få höra mer om detta nästa sabbat.
43. Och när man skildes åt efter gudstjänsten gjorde många judar och gudfruktiga proselyter sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44. Följande sabbat samlades så gott som hela staden för att höra ordet om Herren.
45. När judarna fick se allt folket fylldes de av avund och bemötte det Paulus sade med smädelser.