16. Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’
17. Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?«
18. När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: »Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.«
19. De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar.
20. Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus.
21. Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia.
23. När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren;
24. han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren.
25. Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul,
26. och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.
27. Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia.
28. En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen — den inträffade också under kejsar Claudius.
29. Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar.
30. De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste.