8. Tamar gick till sin bror Amnons hus, där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och formade brödkakor medan Amnon såg på, och så gräddade hon dem.
9. Men när hon tog brödspaden och lade upp dem ville han inte äta. »Gå ut härifrån allihop«, befallde han. När alla hade gått
10. sade han till Tamar: »Bär in bröden i sovkammaren och ge mig dem.« Tamar tog då brödkakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror.
11. Men just som hon räckte honom bröden grep han tag i henne och sade: »Kom, syster, ligg med mig!« —
12. »Nej, nej, min bror!« ropade hon. »Skända mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte något så vettlöst!
13. Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle räknas som en niding i hela Israel. Tala med kungen i stället, han går säkert med på att du får mig.«
14. Men Amnon ville inte lyssna på henne utan övermannade henne och tog henne med våld.
15. Efteråt greps Amnon av en häftig motvilja mot Tamar: hans avsky för henne var starkare än den kärlek han förut hade känt. »Upp med dig och försvinn härifrån«, sade han.
16. Hon svarade: »Nej, min bror, om du jagar bort mig gör du något ännu värre än du redan har gjort.« Men han ville inte lyssna på henne
17. utan kallade på sin tjänare och sade till honom: »Kasta ut den här kvinnan, så att jag blir av med henne. Och regla dörren efter henne.«
18. Tamar bar en fotsid dräkt, som de ogifta kungadöttrarna brukade. Tjänaren förde alltså ut henne och reglade dörren efter henne.
19. Och hon strödde jord på huvudet, rev sönder sin fotsida dräkt, lade händerna på huvudet och gick där högljutt klagande.