3. Floden skall vimla av grodor; de skall komma upp på land och in i ditt hus och i ditt sovrum och i din säng och i husen hos dina hovmän och ditt folk och i dina bakugnar och baktråg.
4. Grodorna skall kräla på dig själv och på ditt folk och på alla dina hovmän.«
5. Och Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin hand och sin stav över floder och kanaler och dammar, så att hela Egypten fylls av grodor.«
6. Aron sträckte ut sin hand över vattnen i Egypten, och det kom upp grodor som översvämmade landet.
7. Men siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst och lät det komma grodor över hela Egypten.
8. Farao kallade till sig Mose och Aron och sade: »Be till Herren att han befriar mig och mitt folk från grodorna. Då skall jag släppa folket så att de kan offra till Herren.«
9. Mose svarade: »Det står i din makt att bestämma en tid då jag skall be för dig och dina hovmän och ditt folk, så att grodorna drivs bort från dig och dina hus och bara blir kvar i Nilen.« —
10. »I morgon«, sade farao. Mose svarade: »Det skall bli som du vill, för att du skall inse att ingen är som Herren, vår Gud:
11. grodorna skall försvinna från dig och dina hus, dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.«
12. Mose och Aron lämnade farao, och Mose anropade Herren om hjälp mot grodplågan som han hade låtit drabba farao.
13. Herren gjorde som Mose bad honom: grodorna dog och försvann från hus och gårdar och fält.
14. Man samlade dem i stora högar, och de fyllde landet med sin stank.
15. Men när farao såg att hemsökelsen var över förhärdade han sig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.