5. och just som Gechasi berättade för kungen om hur Elisha hade uppväckt en död kom kvinnan vars son Elisha hade väckt till liv och vädjade till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin åker. »Herre konung«, ropade Gechasi, »där är kvinnan och där är hennes son, som Elisha väckte till liv.«
6. Då började kungen fråga ut kvinnan, och när hon berättat allt för honom skickade kungen med henne en hovman och sade till honom: »Se till att hon får tillbaka all sin egendom och all avkastning från sin åker från det hon lämnade landet ända till i dag.«
7. Elisha hade kommit till Damaskus. Där låg arameernas kung Ben-Hadad sjuk, och man berättade för honom att gudsmannen var i staden.
8. Då sade kungen till Hasael: »Ta med dig en gåva och sök upp gudsmannen. Låt honom fråga Herren om jag kommer att bli bra från min sjukdom.«
9. Hasael gick för att söka upp Elisha. Han tog med sig en gåva och lät lasta 40 kameler med allt det bästa Damaskus kunde erbjuda. Så kom han och steg fram inför Elisha och sade: »Din son Ben-Hadad, arameernas kung, har sänt mig till dig. Han frågar om han kommer att bli bra från sin sjukdom.«
10. Elisha svarade: »Gå och säg till honom: ’Ja, du skall bli bra.’ Men Herren har uppenbarat för mig att han kommer att dö.«
11. Gudsmannen stirrade framför sig, stel av skräck. Till slut brast han i gråt.
12. »Varför gråter du, herre?« frågade Hasael. Elisha svarade: »Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att tillfoga israeliterna; du kommer att sätta eld på deras befästa städer, döda deras unga män med svärd, krossa deras barn och skära upp deras havande kvinnor.«
13. Hasael sade: »Hur skulle en hund som jag kunna utföra sådana bedrifter?« Elisha svarade: »Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram.«
14. Hasael lämnade Elisha, och när han kom tillbaka hem frågade hans herre vad Elisha hade sagt. »Han sade till mig att du kommer att bli bra«, svarade Hasael.
15. Men nästa dag tog han Ben-Hadads täcke, doppade det i vatten och lade det över hans ansikte, så att han dog. Hasael blev kung efter honom.
16. Under Jorams, Achavs sons, femte regeringsår i Israel, blev Joram, Joshafats son, kung över Juda.
17. Han var trettiotvå år då han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem.
18. Han följde de israelitiska kungarna i spåren, som Achavs familj hade gjort; så var han också gift med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
19. Ändå ville Herren inte utplåna Juda, för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat honom att en lampa alltid skulle brinna för hans efterkommande.