2. Då sände Herren mot honom rövarband av kaldeer, arameer, moabiter och ammoniter. Han sände dem mot Juda rike för att krossa det, så som han förutsagt genom sina tjänare, profeterna.
3. Ja, det var på Herrens befallning som detta drabbade judeerna; han ville driva dem bort ur sin åsyn på grund av alla de synder Manasse hade begått,
4. särskilt då han låtit så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde Jerusalem. Det ville Herren inte förlåta.
5. Jojakims historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar.
6. Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
7. Kungen av Egypten drog nu inte ut på fler krigståg utan stannade i sitt land, eftersom han till kungen av Babylonien hade förlorat vad som hade tillhört honom, från Egyptens gränsflod till Eufrat.
8. Jojakin var arton år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta, Elnatans dotter, från Jerusalem.
9. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans far gjort.
10. Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars trupper upp mot Jerusalem, och staden belägrades.
11. Nebukadnessar kom sedan själv efter, medan hans trupper ännu omringade staden.
12. Då överlämnade sig Jojakin, kungen av Juda, åt den babyloniske kungen tillsammans med sina rådgivare, ämbetsmän och hovmän. Det var i sitt åttonde regeringsår som kungen av Babylonien gjorde Jojakin till sin fånge.