28. En av de präster som förts bort från Samarien kom till Betel och stannade där och lärde folket hur de skulle dyrka Herren.
29. Men varje folkgrupp, var och en på sin ort, fortsatte att tillverka sina egna gudar, och de ställde dem i de tempel som samarierna hade uppfört på offerplatserna.
30. De från Babylon gjorde Sackut Benot, de från Kut gjorde Nergal, de från Hamat gjorde Ashima,
31. och de från Avva gjorde Nivchas och Tartak. Folket från Sefarvajim offrade sina barn på bål åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar.
32. Samtidigt dyrkade de Herren; de utsåg ur sina egna led präster som gjorde tjänst i templen på offerplatserna.
33. De dyrkade alltså Herren men tjänade också sina egna gudar enligt seden hos de folk från vilka de blivit förvisade.
34. Ännu i dag håller de fast vid sina ursprungliga bruk, de dyrkar inte Herren och följer inte de stadgar och bud de fått, den lag och befallning Herren gav åt ättlingarna till Jakob, han som av Herren fick namnet Israel.
35. Med dem hade Herren slutit ett förbund, och han hade gett dem denna befallning: »Ni skall inte dyrka andra gudar, inte tillbe dem, inte tjäna dem eller offra till dem.
36. Nej, Herren, som förde er ut ur Egypten med stor makt och lyftad arm, honom skall ni dyrka, honom skall ni falla ner för och tillbe och till honom skall ni offra.
37. De stadgar och bud, den lag och befallning som han skrev åt er skall ni alltid rätta er efter och inte dyrka andra gudar.
38. Glöm inte förbundet som jag slöt med er, och dyrka inte andra gudar.
39. Nej, Herren, er Gud, skall ni dyrka, så kommer han att rädda er från alla era fiender.«
40. Men de lyssnade inte utan höll fast vid sina ursprungliga bruk.
41. Dessa folk dyrkade alltså Herren samtidigt som de tillbad sina gudabilder, och deras barn och efterkommande har fortsatt på samma sätt som sina fäder ända till denna dag.