1. När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet.
2. Prästerna kunde inte gå in där, eftersom Herrens härlighet uppfyllde templet.
3. När israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet knäböjde de på stengolvet med ansiktet mot marken och tillbad och tackade Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd.«
4. Nu frambar kungen och hela folket offer inför Herren.
5. Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och hela folket Guds hus.
6. Prästerna förrättade sin tjänst, det gjorde också leviterna med de instrument för tempelmusiken som kung David gjort för att man skulle tacka Herren — »evigt varar hans nåd«; David prisade Herren genom dem. Mitt emot stod de präster som blåste trumpet. Alla israeliterna stod upp.
7. Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som Salomo gjort kunde nämligen inte rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena.
8. Sedan firade Salomo högtiden i sju dagar tillsammans med hela Israel, en mycket stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod.
9. Den åttonde dagen höll de en högtidssamling. De hade firat altarets invigning i sju dagar och högtiden i sju dagar.
10. På den tjugotredje dagen i sjunde månaden fick folket bryta upp; de drog hem, glada och tacksamma över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och sitt folk Israel.
11. Så fullbordade Salomo Herrens hus och kungens hus. Allt han föresatt sig att göra i Herrens hus och i sitt eget hus genomförde han framgångsrikt.
12. Då visade sig Herren för honom om natten och sade: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats till offerhus åt mig.
13. Om jag skulle stänga till himlen så att inget regn faller, om jag skulle befalla gräshoppor att härja landet eller om jag skulle skicka pest på mitt folk,