23. Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och med dyrbara skänker till Hiskia, kungen av Juda. Efter detta vann han högt anseende bland folken.
24. Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk. Han bad till Herren, som svarade honom med ett under.
25. Hiskia hade inte återgäldat Herrens välgärningar utan blivit högmodig, och därför drabbade vreden honom och Juda och Jerusalem.
26. Men när den högmodige Hiskia ödmjukade sig, både han och Jerusalems invånare, utsattes de inte för Herrens vrede så länge Hiskia levde.
27. Hiskia vann mycket stor rikedom och ära. Han byggde skattkamrar för silver och guld, ädelstenar, kryddor, sköldar och andra dyrbarheter.
28. Han byggde förråd för vad som kom in av säd, vin och olja och stall för alla slags kreatur och fållor för hjordarna.
29. Han byggde också städer, och han hade stora hjordar med får och kor; Gud gav honom väldiga rikedomar.
30. Det var också denne Hiskia som täppte till Gichonkällans övre utlopp och ledde ner vattnet väster om Davids stad. Hiskia lyckades väl med allt han företog sig,
31. så också när det gällde sändebuden från Babyloniens furste, som sänts till honom för att förhöra sig om det under som inträffade i landet när Gud hade övergett honom och satt honom på prov för att utröna hans innersta tankar.
32. Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar har nedtecknats i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.
33. Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begravdes högst upp bland Davidsättens gravar. Alla i Juda och invånarna i Jerusalem ärade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.