11. Hiskia lurar er och tänker låta er dö av hunger och törst med sitt ’Herren, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske kungens våld’.
12. Var det inte samme Hiskia som avskaffade hans offerplatser och altaren när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det?
13. Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i alla andra länder? Förmådde dessa folks gudar att rädda sina länder ur mitt våld?
14. Vilken av alla gudar hos de folk mina fäder förintat har förmått rädda sitt folk ur mitt våld eftersom ni tror att er gud skulle kunna rädda er?
15. Låt alltså inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro honom inte, ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått rädda sitt folk ur mitt och mina fäders våld. Hur skulle då er gud kunna rädda er?«
16. Och männen sade ännu mera sådant om Herren Gud och hans tjänare Hiskia.
17. Sanherib skrev också ett brev där han smädade Herren, Israels Gud, och sade: »Lika lite som andra folks gudar kunde rädda sina folk ur mitt våld, lika lite skall Hiskias gud kunna rädda sitt.«
18. Och till folket i Jerusalem som samlats på muren ropade männen högt på hebreiska för att göra dem modlösa och rädda, så att de skulle kunna inta staden.
19. De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är människoverk.
20. Därför bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen.
21. Då sände Herren en ängel som förgjorde alla tappra kämpar, befälhavare och officerare i den assyriske kungens läger, så att han nesligen måste återvända till sitt land. När han gick in i sin guds tempel högg några av hans egna avkomlingar ner honom med svärd.
22. Så räddade Herren Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och alla andras, och han lät dem få fred på alla sidor.
23. Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och med dyrbara skänker till Hiskia, kungen av Juda. Efter detta vann han högt anseende bland folken.
24. Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk. Han bad till Herren, som svarade honom med ett under.