2. Efter några år kom han på besök till Achav i Samaria, och Achav slaktade mängder av får och oxar åt honom och folket han hade med sig och lockade honom att tåga mot Ramot i Gilead.
3. Achav, Israels kung, frågade Joshafat, Judas kung, om denne ville dra ut med honom mot Ramot i Gilead. Han svarade: »Jag och du är ett, mitt folk skall liksom ditt vara med dig i striden.«
4. Men Joshafat bad den israelitiske kungen att först söka råd hos Herren.
5. Då samlade Israels kung profeterna, 400 man. »Skall vi angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?« frågade han. Profeterna svarade: »Angrip staden! Gud skall låta den falla i kungens händer.«
6. Men Joshafat undrade: »Finns här ingen annan Herrens profet vi kan fråga?« —
7. »Jo«, sade Israels kung, »det finns en till som kan fråga Herren åt oss. Men jag kan inte fördra den mannen, han profeterar aldrig något gott för min räkning utan alltid bara ont. Han heter Mika, Jimlas son.« Joshafat svarade: »Säg inte så, konung.«
8. Då ropade Israels kung på en hovman och befallde honom att genast hämta Mika.
9. På tröskplatsen vid Samarias stadsport satt Israels kung och Judas kung Joshafat på var sin tron; de satt där klädda i sina skrudar, medan alla profeterna höll på att profetera inför dem.
10. Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn, och han ropade: »Så säger Herren: Med dessa skall du stånga Aram sönder och samman.«
11. Alla de andra profeterade på samma sätt: »Angrip Ramot i Gilead, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.«
12. Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika sade till honom: »Profeterna förkunnar med en mun framgång för kungen. Låt nu dina ord stämma med deras och lova framgång.«