1. Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
2. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.
3. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna.
4. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.