1. Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren.
2. Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan — om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det — han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen.
3. Och jag vet att den mannen — om med kroppen eller utan, det vet bara Gud —
4. blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.
5. Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet.
6. Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig.
7. Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig.
8. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred.
9. Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.
10. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
11. Jag har varit som en dåre. Ni har tvingat mig till det. I stället borde ni ha fört min talan, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är.
12. Allt som kännetecknar en apostel har jag utfört bland er utan att någonsin svikta, med tecken, under och kraftgärningar.
13. Är det något ni har fått sakna i jämförelse med de andra församlingarna, utom det att jag själv inte har legat er till last? Förlåt mig den oförrätten!