1. Då Sanballat høyrde at vi heldt på å byggja opp muren, vart han sint; han var frå seg av raseri. Han spotta judearane
2. og sa til landsmennene sine og til hæren i Samaria: «Kva er det desse elendige judearane driv på med? Skal dei byggja opp att, ofra og fullføra på éin dag? Kan dei gjera dei brende steinane i grushaugane levande?»
3. Ammonitten Tobia, som var saman med han, sa: «Lat dei byggja så mykje dei vil! Berre ein rev hoppar oppå, riv han steinmuren ned.»
4. «Høyr, vår Gud, korleis vi blir hånte! Lat spotten koma att over deira eigne hovud. Lat dei bli plyndra og førte som fangar til framandt land!
5. Dekk ikkje over skulda deira, og lat ikkje synda bli viska ut for ditt andlet. Dei har krenkt bygningsmennene.»