33. Og straks vognhovdingane såg at det ikkje var Israels-kongen, drog dei seg bort frå han.
34. Men ein mann spente bogen og skaut på måfå. Han råka Israels-kongen mellom brynjestakken og brynja. Då sa kongen til vognstyraren sin: «Snu og køyr meg ut or slaget! Eg er såra.»
35. Striden vart hardare og hardare den dagen, og dei heldt kongen oppreist i vogna, så han kunne fylgja striden mot aramearane. Blodet rann frå såret ned i vogna, og då kvelden kom, døydde han.
36. Ved soleglad gjekk det eit rop gjennom leiren: «Kvar mann heim til sin by og sitt land!»
37. Såleis døydde kongen, og dei førte han til Samaria og gravla han.